Osteopaten

Har idag varit på besök hos Åke Osteopat. Han visste om operationen sedan tidigare och frågade hur jag mådde. Jag berättade att rehabiliteringen går alldeles för långsamt för min smak och humöret och motivationen således både går upp och ner. Han gjorde lite handpåläggning då mina ligament och ledband är spända som fiolsträngar. Det kommer nog att behövas fler besök hos honom så kanske kanske kan jag skynda lite fortare. Längtar verkligen efter "vanlig" träning såsom promenader och cykling.

Spirande vårkärlek

Just nu har vi flera uppvaktande tonåringar som smyger runt huset och inget hellre skulle vilja än att vinna vår tonårsflickas hjärta. Ja nu pratar vi inte om Moa utan om Saga. De som tävlar om hennes hjärta är en helsvart lurvig, en dito svart/vit och en brunmelerad herre. Jag trodde att det var brandlarmet som gick härom kvällen, men det var dessa hormonstinna killar som slogs, kanske just om vår kattflickas gunst.
Vi har idag efter insikten om att vi snart får tillökning om vi inte gör något, beställt tid hos veterinären på Teg. Katarina som jobbar där försäkrade mig om att kastrering är det bästa att göra. Saga får naturligtvis inte vara med och bestämma, för jag är inte riktigt säker på att hon samtycker!

Kalasdags...

Alva fyller 6 år på fredag och skall ha kalas på lördag med inbjudna gäster och släktingar.
Vi har skrivit kalasinbjudan, färglagt bokstäver och klistrat silverstjärnor på fina kuvert. Sedan har vi åkt runt halva Holmsund och stoppat inbjudningarna i kompisarnas brevlådor. Oj va skönt det hade varit om vi hade kunnat förmedla detta via dagis, men jag inser samtidigt varför det inte tillåts.

Av oss skall hon få en cykel som nu står och väntar i vårt uteförråd. Det är en röd/rosa crescent med tillhörande korg. Hoppas att hon blir glad, förra cykeln var mörkblå, tuff och cool och inte så flickig. Det kröp fram efter ett tag att hon nog tyckte den såg ut som en killcykel, men hon har utan knorrande använt den ändå. Lillebror har fattat enormt tycke för den och eftersom stödhjulen fortfarande sitter kvar har han nu tagit den som "SIN".

Planteringstid!

Japp nu har jag och Alva inhandlat diverse fröer.
Det ätbara blev morot, salladslök, sockerärt, huvudsallad, smultron och gräslök.
På blomsidan blev det Malva, svartöga, luktärt, krasse, pensé och så har jag säkert glömt nåt. Några av dessa har vi försått.

Det skall bli spännande när vårt köksland tinar fram, när nu det blir, och vi får se om vi har några gröna fingrar i denna familj.
Drömmen är att få gå och plocka ur landet och äta direkt... jag längtar redan.

Av med stödstrumpan!

Japp, har insett att den begränsar mer n den hjälper, så jag har valt att skippa den helt. Tycker att det känns lättare att träna och röra mig, förut "stasades" knäet och bultade så förtvivlat så fort jag var aktiv... det återstår väl att se om jag får svullet knä, men ännu har jag inte märkt ngn skillnad. Håll tummarna!

Jag och frankenstein...

...såhär såg det ut innan jag tog bort agrafferna.
Blåslaget och eländigt, jag fattar inte att detta är mitt ben.

Världens farligaste puma!

Saga hon är väldigt farlig och väääääldigt trött.

Förkylt!

Usch jag råkar sällan illa ut, men nu hann jag inte ducka. Feber och förtvivlat ont i halsen. Jag gick på nock direkt. Jag skall försöka att fokusera på de nya övningarna som Susanne gett mig så att jag stolt kan visa upp mina färdigheter nästa gång jag vi ses. Nu får jag vackert skjuta fram allt och hoppas att kroppen snabbt jobbar undan alla ovälkomna elaka virusar.

Våren!

Ja det sker underbara saker när snön smälter, fåglarna kvittrar, ljuset skingrar mörkret och gulliga små fräknar syns tydligt på mina barns näsor. Sedan så finns det mindre underbara saker. Våra katter har helt klart inte reflekterat över att snön inte kommer att ligga kvar året om. De har hittat "toaletter" lite överallt och satt ner rumpan vare sig det har varit mitt på vår garageuppfart, på altanen eller precis framför bron. Sedan har de lite vackert krafsat igen spåren med snö och oskyldigt spatserad vidare. Till följd av att när solen lyst, så har det varit nästan omöjligt att inte besväras av lurkarna som ligger lite här och lite där...
Jag som alltid har hört att katter är så renliga av sig, fast det kanske bara gäller "ren"-rasiga katter.

Dag 10

På besök hos sjukgymnasten hade jag gjort vissa framsteg, men det återstår mycket än innan jag kan sträcka ut benet helt. Jag känner mig orolig för att jag har så ont och att det kommer att krävas enormt mycket de närmaste månaderna för att jag skall kunna kalla denna operation för lyckad. Har fått ett nytt träningsprogram och skall åter 21/4 för att visa att jag gör framsteg. Det är bara att hugga i och kämpa, även om det kommer att ta emot.

Dag 8

Ja nu har det gått en vecka sedan de satte kniven i mitt knä. Dagens färg är blå/gul/grönt och ser ut som om det kan trilla av närsomhelst.
Skall försöka se om jag kan klara fortsättningen av dagen bara med Alvedon. Morgonen var dock olidlig och då var det ett måste att ta Tradolan.
Igår kväll så stretchade jag och spände lårmuskeln framför Tvn och jag hoppas att det inte bara är inbillning, men jag känner att det går bättre och bättre att sträcka ut. Jag låg tom på magen en liten stund innan jag somnade, vilken lycka!

Jag är glad för det vackra vädret, det hjälper mig att hålla humöret uppe...

Dag 7

Fick en inbjudan om lunch från Jenni & Helena och efter att ha spenderat en vecka i hemmet kändes det som ett roligt förslag. Dock måste jag erkänna såhär i efterhand att jag fick betala för de 2h som jag spenderat utanför hemmet. Blir att vila för att orka träna rehab under de närmaste dagarna. Fredagen närmar sig med stormsteg.

Dag 6

Sov som en stock till 11 idag, något som aldrig har hänt sedan barnen föddes...

Xxxzzzqazzzfffrmbbbfxzrcqkfrcxzrrmgg
...det är min helvete-vad-ont-det-gör-att-sträcka-och-böja ramsa...
kan den nästan utantill vid det här laget. Katterna tittar lite konstigt på mig där jag ligger och svär på golvet, undrar om de förstår?
Aldrig att jag skall lomma in till sjukgymnasten nästa fredag med svansen mellan benen och tvingas erkänna att jag INTE kunna klara av övningarna, för då kommer hon att ge mig "onda ögat".

Får strax en rehab-kompis, Mia skall operera handleden imorgon och då får jag peppa henne och hon mig! En halt peppar en gipsad...

Dag 5

Usch mornarna är verkligen inte roliga... det är en ren pina innan jag fått i mig lite fil och därmed kunnat ta värktabletterna. Just nu längtar jag efter en dusch. Det blir att plasta in knäet omsorgsfullt. Ligger och kollar in skidskyttarna och det skall bli spännande att se Helena Jonssons fajt mot Kati Wilhelm.

Dag 4

Vaknade i ottan och hade slut på det "tunga" artilleriet så det blev en Alvedon och en Tradolan. Magen är inte så förtjust när dagen börjar med piller,men vad skall jag göra... Lyckades somna om och när Felix kom kl 5:30 så masade jag mig upp och gjorde välling. Tog plats i soffan och det är ung det avståndet jag klarar av att tilryggalägga med andan i halsen. Jag blir så himla trött av all medicin och kring 8 var det bara att gå och lägga sig en stund.

Fredde och Felix åkte iväg mitt på dagen och faktiskt så när jag smugit omkring lite i snigeltakt så kändes knäet lite mindre stelt och jag passade på att göra några av övningarna. Det blev baklängesgång med sträckning och även några försök att spänna lårmuskeln. Fortfarande liknar mitt knä en telefonstolpe, men jag känner en liten liten förbättring. Har hållit mig till enbart Alvedon under dagen och det har varit ok. Jag har inte känt mig riktigt hungrig sedan operationen, men det beror väl på att ett litet illamående ständigt lurar runt hörnet. När mamma dök upp mitt på dagen så tyckte hon att jag inte såg lika blek ut så kanske kanske har jag fått lite medvind... Vi såg just filmen "Rallybrudar" med Maria Lundqvist och Eva Röse, kul film med glimten i ögat och nu slötittar jag på Sve-Por, men förmodligen blir jag inte långvarig.

Dag 3

Fick trevligt besök idag på morgonen, lillasyster kom till undsättning. Efter lite ömsesidigt gnällande så åkte vi iväg på Konsum och handlade sushi och lite annat fredagsgott. Jag har tränat på att gå framåt och bakåt och även fast svullnaden och smärtan hela tiden begränsar mig, så måste jag bara kämpa på. Vi satt ute i solen en stund för att få lite färg på näsan och det var underbart skönt. Ikväll skall jag se Let´s dance och njuta av familjens sällskap.

Dag 2

Efter en natt med många avbrott i sömnen pga smärtan så vaknade jag till på morgonkvisten och kunde inte förstå hur jag skulle ta mig upp ur sängen ännu mindre fixa att åka till sjukgymnasten. Fick hämtning kring 10 och jag masade med myrsteg upp på ortopedmottagningen där sjukgymnast Susanne Thomas väntade. Jag visste på förhand delvis vad besökte skulle gå ut på. Då jag inte innan operationen kunnat räta ut knäet så är jag redan på efterkälken, jag ligger på -20° vilket gör mig lite orolig för hur jag skall fixa allt.

Jag fick även mina suturer omlagda då alla hade blött igenom (varning för mindre angenäm bild)och då de tog av stödstrumpan så såg jag hur groteskt svullet mitt knä är. Alla övningar som jag skall göra känns näst intill omöjliga, vet inte om jag skall skratta eller gråta. Bla skall jag kunna genomföra 3 x 30st sträckningar och spänningar av lårmuskeln 5ggr/dag och det är bara EN av de 9 övningarna. De skulle lika gärna kunna be mig bestiga Kebenekaise.

Jag skall ta egna sprutor i 10 dagar för att minska risken för blodpropp och det har verkligen inte lockat. Men va f-n tänkte jag och tog tjuren vid hornen och gjorde det och kände mig väldigt stolt efteråt.

Gulliga söta Mia kom på besök med tidning och coca-cola på kvällskvisten, ett välkommet avbrott. Hon har själv gått igenom detta för bara ett år sedan så hon har full förståelse för mina våndor.

Maratonlopp!

Nu har startskottet för maratonloppet gått.
Operationen av mitt knä gjordes igår mitt på dagen och jag hämtades hem i rullstol kring 19-tiden. Min läkare Lars-Gunnar Elmqvist kunde konstatera att jag förmodligen varit utan korsband sedan 1999 då det inte fanns tillstymmelse till fragment av korsbandet kvar. Således gjordes det ett nytt band som skars ut ifrån hamstringsenan, en sena från lårets baksida, och sedan borrade de en kanal i lårbenet och underbenet där korsbandet fästes med specialskruvar.

Idag torsdag 26/3 skall jag till sjukgymnasten, något jag bävar inför då jag vet att det kommer att bli tufft! Skall få instruktioner om hur jag skall börja träna. Vet av erfarenhet från min förra operation att det är smärtsamt att sträcka och spänna lårmuskeln, men då jag redan börjat känna mig stel så förstår jag vikten av att göra detta så snabbt som möjligt för att slutresultatet skall bli bra.

Ritch Ratch...

....filebom bom bom. Så var julen slut! Ledigheten var visseligen lång, men alldeles för fort kom vardagen tillbaka. Nåja, det är väl rätt ok med rutiner oxå...

Halta Lotta!

Ja oturen var framme på innebandyträningen 21 december. Jag vred knäet och var tvungen att kliva av. Trodde att det inte skulle bli så långvarigt, men idag 1,5 vecka senare har jag tyvärr mer ont. Misstänker att det är min inre menisk i vä knä som skadats, skulle önska att jag fick det undersökt av en idrottsläkare redan nu, men inser tyvärr att jag nog måste gå den låååånga vägen via vårdcentralen. TRIIIIST!!