Stockholm, here we come!

Efter en period av mycket jobb för Fredde och mitt kassa knä som hindrade oss från att åka på den inplanerade fjällresan, så gör vi nu istället en weekendtripp till hufvudstaden. Enligt yr.no så skall det vara sol och kring 15-18° och det som står på internet är juh sant. Vi skall njuta av miljöombytet och jag SKA inhandla mig ett par sköna (och gärna snygga) löparskor och kanske nåt annat fint.

Timber!

Vi har (hade) en gran som inte varit en favorit, dels för att den skuggat altanen och också mycket för att barren skapat en "stickig" gräsmatta precis där barnen har sandlådan. Sedan så har de knöliga rötterna grävt sig in i gräsmattan och orsakar fula gula torkade partier. Så vi tyckte att det enda rätta var att ta motorsågen och ta bort eländet. Trädet kändes inte speciellt stort, men det märkliga är att när det sedan fallit till marken och riset skall dras, så är det som om grenarna förökat sig.
Ljust och fint blev det i alla fall.

Nu kan Alva cykla!

Yipieee!
Det behövdes inte många svängar med pappa för att det skulle säga klick! Hon sken ikapp med solen och glädjen och stoltheten gick inte att ta miste på. Stortjejen våran...

Kalasigt

Lördag förmiddag 18 april ägnade vi till förberedelser inför Alvas kalas!
Det var sju inbjudna gäster, mestadels från Alvas dagis. De var Adam, Isa, Ronja, Moa, Yrsa, Ebba och Maira. De åt tårta och Alva öppnade alla fina presenter, sedan lekte de några lekar, fick varsin godispåse och sedan blev det lite filmtajm. De tutor som Alva ville att var och en skulle få i sin påse gjorde att den redan höga ljudnivån höjdes ytterligare ett snäpp, men va sjutton är det barnkalas så är det! Farfar och Biggan och Morfar och Margit kom också och fikade. Alva dras fortfarande med sin envisa hosta, dessutom klagade hon på ont i ena örat, har vi otur så behöver vi åka in och kolla så att hon inte fått öroninflammation. Låt oss hoppas att det inte behövs, jag har varit på akutmottagningen tillräckligt för i år!

Osteopaten

Har idag varit på besök hos Åke Osteopat. Han visste om operationen sedan tidigare och frågade hur jag mådde. Jag berättade att rehabiliteringen går alldeles för långsamt för min smak och humöret och motivationen således både går upp och ner. Han gjorde lite handpåläggning då mina ligament och ledband är spända som fiolsträngar. Det kommer nog att behövas fler besök hos honom så kanske kanske kan jag skynda lite fortare. Längtar verkligen efter "vanlig" träning såsom promenader och cykling.

Spirande vårkärlek

Just nu har vi flera uppvaktande tonåringar som smyger runt huset och inget hellre skulle vilja än att vinna vår tonårsflickas hjärta. Ja nu pratar vi inte om Moa utan om Saga. De som tävlar om hennes hjärta är en helsvart lurvig, en dito svart/vit och en brunmelerad herre. Jag trodde att det var brandlarmet som gick härom kvällen, men det var dessa hormonstinna killar som slogs, kanske just om vår kattflickas gunst.
Vi har idag efter insikten om att vi snart får tillökning om vi inte gör något, beställt tid hos veterinären på Teg. Katarina som jobbar där försäkrade mig om att kastrering är det bästa att göra. Saga får naturligtvis inte vara med och bestämma, för jag är inte riktigt säker på att hon samtycker!

Kalasdags...

Alva fyller 6 år på fredag och skall ha kalas på lördag med inbjudna gäster och släktingar.
Vi har skrivit kalasinbjudan, färglagt bokstäver och klistrat silverstjärnor på fina kuvert. Sedan har vi åkt runt halva Holmsund och stoppat inbjudningarna i kompisarnas brevlådor. Oj va skönt det hade varit om vi hade kunnat förmedla detta via dagis, men jag inser samtidigt varför det inte tillåts.

Av oss skall hon få en cykel som nu står och väntar i vårt uteförråd. Det är en röd/rosa crescent med tillhörande korg. Hoppas att hon blir glad, förra cykeln var mörkblå, tuff och cool och inte så flickig. Det kröp fram efter ett tag att hon nog tyckte den såg ut som en killcykel, men hon har utan knorrande använt den ändå. Lillebror har fattat enormt tycke för den och eftersom stödhjulen fortfarande sitter kvar har han nu tagit den som "SIN".

Planteringstid!

Japp nu har jag och Alva inhandlat diverse fröer.
Det ätbara blev morot, salladslök, sockerärt, huvudsallad, smultron och gräslök.
På blomsidan blev det Malva, svartöga, luktärt, krasse, pensé och så har jag säkert glömt nåt. Några av dessa har vi försått.

Det skall bli spännande när vårt köksland tinar fram, när nu det blir, och vi får se om vi har några gröna fingrar i denna familj.
Drömmen är att få gå och plocka ur landet och äta direkt... jag längtar redan.

Av med stödstrumpan!

Japp, har insett att den begränsar mer n den hjälper, så jag har valt att skippa den helt. Tycker att det känns lättare att träna och röra mig, förut "stasades" knäet och bultade så förtvivlat så fort jag var aktiv... det återstår väl att se om jag får svullet knä, men ännu har jag inte märkt ngn skillnad. Håll tummarna!

Jag och frankenstein...

...såhär såg det ut innan jag tog bort agrafferna.
Blåslaget och eländigt, jag fattar inte att detta är mitt ben.

Världens farligaste puma!

Saga hon är väldigt farlig och väääääldigt trött.

Förkylt!

Usch jag råkar sällan illa ut, men nu hann jag inte ducka. Feber och förtvivlat ont i halsen. Jag gick på nock direkt. Jag skall försöka att fokusera på de nya övningarna som Susanne gett mig så att jag stolt kan visa upp mina färdigheter nästa gång jag vi ses. Nu får jag vackert skjuta fram allt och hoppas att kroppen snabbt jobbar undan alla ovälkomna elaka virusar.

Våren!

Ja det sker underbara saker när snön smälter, fåglarna kvittrar, ljuset skingrar mörkret och gulliga små fräknar syns tydligt på mina barns näsor. Sedan så finns det mindre underbara saker. Våra katter har helt klart inte reflekterat över att snön inte kommer att ligga kvar året om. De har hittat "toaletter" lite överallt och satt ner rumpan vare sig det har varit mitt på vår garageuppfart, på altanen eller precis framför bron. Sedan har de lite vackert krafsat igen spåren med snö och oskyldigt spatserad vidare. Till följd av att när solen lyst, så har det varit nästan omöjligt att inte besväras av lurkarna som ligger lite här och lite där...
Jag som alltid har hört att katter är så renliga av sig, fast det kanske bara gäller "ren"-rasiga katter.

Dag 10

På besök hos sjukgymnasten hade jag gjort vissa framsteg, men det återstår mycket än innan jag kan sträcka ut benet helt. Jag känner mig orolig för att jag har så ont och att det kommer att krävas enormt mycket de närmaste månaderna för att jag skall kunna kalla denna operation för lyckad. Har fått ett nytt träningsprogram och skall åter 21/4 för att visa att jag gör framsteg. Det är bara att hugga i och kämpa, även om det kommer att ta emot.

Dag 8

Ja nu har det gått en vecka sedan de satte kniven i mitt knä. Dagens färg är blå/gul/grönt och ser ut som om det kan trilla av närsomhelst.
Skall försöka se om jag kan klara fortsättningen av dagen bara med Alvedon. Morgonen var dock olidlig och då var det ett måste att ta Tradolan.
Igår kväll så stretchade jag och spände lårmuskeln framför Tvn och jag hoppas att det inte bara är inbillning, men jag känner att det går bättre och bättre att sträcka ut. Jag låg tom på magen en liten stund innan jag somnade, vilken lycka!

Jag är glad för det vackra vädret, det hjälper mig att hålla humöret uppe...