Dag 7

Fick en inbjudan om lunch från Jenni & Helena och efter att ha spenderat en vecka i hemmet kändes det som ett roligt förslag. Dock måste jag erkänna såhär i efterhand att jag fick betala för de 2h som jag spenderat utanför hemmet. Blir att vila för att orka träna rehab under de närmaste dagarna. Fredagen närmar sig med stormsteg.

Dag 6

Sov som en stock till 11 idag, något som aldrig har hänt sedan barnen föddes...

Xxxzzzqazzzfffrmbbbfxzrcqkfrcxzrrmgg
...det är min helvete-vad-ont-det-gör-att-sträcka-och-böja ramsa...
kan den nästan utantill vid det här laget. Katterna tittar lite konstigt på mig där jag ligger och svär på golvet, undrar om de förstår?
Aldrig att jag skall lomma in till sjukgymnasten nästa fredag med svansen mellan benen och tvingas erkänna att jag INTE kunna klara av övningarna, för då kommer hon att ge mig "onda ögat".

Får strax en rehab-kompis, Mia skall operera handleden imorgon och då får jag peppa henne och hon mig! En halt peppar en gipsad...

Dag 5

Usch mornarna är verkligen inte roliga... det är en ren pina innan jag fått i mig lite fil och därmed kunnat ta värktabletterna. Just nu längtar jag efter en dusch. Det blir att plasta in knäet omsorgsfullt. Ligger och kollar in skidskyttarna och det skall bli spännande att se Helena Jonssons fajt mot Kati Wilhelm.

Dag 4

Vaknade i ottan och hade slut på det "tunga" artilleriet så det blev en Alvedon och en Tradolan. Magen är inte så förtjust när dagen börjar med piller,men vad skall jag göra... Lyckades somna om och när Felix kom kl 5:30 så masade jag mig upp och gjorde välling. Tog plats i soffan och det är ung det avståndet jag klarar av att tilryggalägga med andan i halsen. Jag blir så himla trött av all medicin och kring 8 var det bara att gå och lägga sig en stund.

Fredde och Felix åkte iväg mitt på dagen och faktiskt så när jag smugit omkring lite i snigeltakt så kändes knäet lite mindre stelt och jag passade på att göra några av övningarna. Det blev baklängesgång med sträckning och även några försök att spänna lårmuskeln. Fortfarande liknar mitt knä en telefonstolpe, men jag känner en liten liten förbättring. Har hållit mig till enbart Alvedon under dagen och det har varit ok. Jag har inte känt mig riktigt hungrig sedan operationen, men det beror väl på att ett litet illamående ständigt lurar runt hörnet. När mamma dök upp mitt på dagen så tyckte hon att jag inte såg lika blek ut så kanske kanske har jag fått lite medvind... Vi såg just filmen "Rallybrudar" med Maria Lundqvist och Eva Röse, kul film med glimten i ögat och nu slötittar jag på Sve-Por, men förmodligen blir jag inte långvarig.

Dag 3

Fick trevligt besök idag på morgonen, lillasyster kom till undsättning. Efter lite ömsesidigt gnällande så åkte vi iväg på Konsum och handlade sushi och lite annat fredagsgott. Jag har tränat på att gå framåt och bakåt och även fast svullnaden och smärtan hela tiden begränsar mig, så måste jag bara kämpa på. Vi satt ute i solen en stund för att få lite färg på näsan och det var underbart skönt. Ikväll skall jag se Let´s dance och njuta av familjens sällskap.

Dag 2

Efter en natt med många avbrott i sömnen pga smärtan så vaknade jag till på morgonkvisten och kunde inte förstå hur jag skulle ta mig upp ur sängen ännu mindre fixa att åka till sjukgymnasten. Fick hämtning kring 10 och jag masade med myrsteg upp på ortopedmottagningen där sjukgymnast Susanne Thomas väntade. Jag visste på förhand delvis vad besökte skulle gå ut på. Då jag inte innan operationen kunnat räta ut knäet så är jag redan på efterkälken, jag ligger på -20° vilket gör mig lite orolig för hur jag skall fixa allt.

Jag fick även mina suturer omlagda då alla hade blött igenom (varning för mindre angenäm bild)och då de tog av stödstrumpan så såg jag hur groteskt svullet mitt knä är. Alla övningar som jag skall göra känns näst intill omöjliga, vet inte om jag skall skratta eller gråta. Bla skall jag kunna genomföra 3 x 30st sträckningar och spänningar av lårmuskeln 5ggr/dag och det är bara EN av de 9 övningarna. De skulle lika gärna kunna be mig bestiga Kebenekaise.

Jag skall ta egna sprutor i 10 dagar för att minska risken för blodpropp och det har verkligen inte lockat. Men va f-n tänkte jag och tog tjuren vid hornen och gjorde det och kände mig väldigt stolt efteråt.

Gulliga söta Mia kom på besök med tidning och coca-cola på kvällskvisten, ett välkommet avbrott. Hon har själv gått igenom detta för bara ett år sedan så hon har full förståelse för mina våndor.

Maratonlopp!

Nu har startskottet för maratonloppet gått.
Operationen av mitt knä gjordes igår mitt på dagen och jag hämtades hem i rullstol kring 19-tiden. Min läkare Lars-Gunnar Elmqvist kunde konstatera att jag förmodligen varit utan korsband sedan 1999 då det inte fanns tillstymmelse till fragment av korsbandet kvar. Således gjordes det ett nytt band som skars ut ifrån hamstringsenan, en sena från lårets baksida, och sedan borrade de en kanal i lårbenet och underbenet där korsbandet fästes med specialskruvar.

Idag torsdag 26/3 skall jag till sjukgymnasten, något jag bävar inför då jag vet att det kommer att bli tufft! Skall få instruktioner om hur jag skall börja träna. Vet av erfarenhet från min förra operation att det är smärtsamt att sträcka och spänna lårmuskeln, men då jag redan börjat känna mig stel så förstår jag vikten av att göra detta så snabbt som möjligt för att slutresultatet skall bli bra.