Dag 2

Efter en natt med många avbrott i sömnen pga smärtan så vaknade jag till på morgonkvisten och kunde inte förstå hur jag skulle ta mig upp ur sängen ännu mindre fixa att åka till sjukgymnasten. Fick hämtning kring 10 och jag masade med myrsteg upp på ortopedmottagningen där sjukgymnast Susanne Thomas väntade. Jag visste på förhand delvis vad besökte skulle gå ut på. Då jag inte innan operationen kunnat räta ut knäet så är jag redan på efterkälken, jag ligger på -20° vilket gör mig lite orolig för hur jag skall fixa allt.

Jag fick även mina suturer omlagda då alla hade blött igenom (varning för mindre angenäm bild)och då de tog av stödstrumpan så såg jag hur groteskt svullet mitt knä är. Alla övningar som jag skall göra känns näst intill omöjliga, vet inte om jag skall skratta eller gråta. Bla skall jag kunna genomföra 3 x 30st sträckningar och spänningar av lårmuskeln 5ggr/dag och det är bara EN av de 9 övningarna. De skulle lika gärna kunna be mig bestiga Kebenekaise.

Jag skall ta egna sprutor i 10 dagar för att minska risken för blodpropp och det har verkligen inte lockat. Men va f-n tänkte jag och tog tjuren vid hornen och gjorde det och kände mig väldigt stolt efteråt.

Gulliga söta Mia kom på besök med tidning och coca-cola på kvällskvisten, ett välkommet avbrott. Hon har själv gått igenom detta för bara ett år sedan så hon har full förståelse för mina våndor.